På pricken, och lite till

I veckan har Otto varit på pricktest hos en specialist för att kolla om det  finns några allergier att vara vaksam på eftersom det har varit lite löst i magen. Det gick toppen, både med resultatet och själva provtagningen som gick ut på att märka upp huden  med bokstäver och droppa på olika ämnen (inte helt klart vilka). Sen pickades det ett litet hål med en nål. Otto rörde inte en min, helt riktigt, eftersom det inte fanns någon allergi. Men vi kom överens om att dra ned på fullkornsvälling.

Under samma besök passade vi på att kollade andningen också, eftersom den låter lite ansträngd och gärna vill mynna ut i små snarknigar på natten. Speciellt vid snuva, som är mer eller mindre konstant... Det visade sig vara polyper i näsan, men inte värre än att näsans storlek kommer att växa ikapp med ålder. Inget att oroa sig för med andra ord.

Lillebror har också varit på koll, rent rutinmässigt hos BVC. Nu var vikten upp i 4838g. Det blir drygt 1'1 kg i ökning på 17 dagar! Med den takten springer lillprutten förbi storprutten vid samma ålder. Kanske Max inte är ett så tokigt namn ändå...

För Otto börjar det framgå att lillebror är här för att stanna. Det har resulterat i sporadiska attacker av att skrikandes slänga sig på golvet så snart mamma eller pappa kommer inom synhåll, sträcka upp armarna i luften och vänta på att bli upplyft och buren. Att klappa lillebror fint på huvudet till att börja med... för att sedan leverera en smäll med handflatan. Att sno lillebrors napp, även fast napp inte varit intressant innan. Gråtattacker mitt i natten och att slänga sig fram och tillbaka i sängen... Mamma och pappa försöker trösta och vara uppmärksamma så gott det går, och det hjälper inte alltid, men vi älskar er båda lika mycket ändå. Det är inte lätt att vara liten, och ändå stor i sammanhanget.